Lite Ölandshistoria och annat smått o gott

Hello bloggers!

Hur har ni det i sommarvärmen, för ni har väl sommarväder hoppas jag? Här på Eriksöre Camping på Öland har vi badat i solsken hela dagen tillsammans med en himla massa blåst. Det har blåst så att husvagnen har gungat till två gånger så hårt så att jag trodde att husvagnen skulle fara iväg. Nu på kvällen har vinden lugnat ner sig. Men det är tur att det har blåst för annars skulle vi ha smält bort här.

Idag har vi haft strömavbrott som jag skrev om inatt. Det började kl 08,00 och slutade ca 14,00. Jag blir så full i skratt när jag hör hur man resonerar om detta strömavbrott. För det första fanns det lappar uppsatta om detta på toalettdörrarna, vid spillvattentömningen och vid receptionen. Det som inte gjordes var att ropa ut det i högtalarna (och det var klagomål nr 1) men jag tror inte att det hade hörts så mycket av det i den blåsten som var. Några sa sig inte veta om att de skulle bli strömavbrott men jag undrar då var läsförmågan finns hos en del eller är det så att man inte bryr sig om att läsa lappar som sätts upp. Kanske bara jag som är så himla nyfiken av mig.

Längden på strömavbrottet är ju svårt att förutse men jag kan förstå att en del tyckte att det kunde göras på natten eller senare på eftermiddagen med tanke på värmen. Mat som finns i kylskåp och frysar/frysfack kan bli förstört men samtidigt tror jag inte att någon vill att EON-killarna ska sätta upp ett elverk som står och brummar flera timmar på natten för att dom ska kunna se att koppla om allt.

Under tiden som strömavbrottet var så var det bara öppet i affären på fm. Detta för att vi skulle kunna handla färska frallor och morgontidning (klagomål nr 2). Förstår inte folk vilket merarbete det blir att ha en affär öppen under ett strömavbrott. Och det var mörkt i affären med liksom överallt annars på campingen. Nåja, nu är det lagat och helt i elskåpet så nu blir det nog inga fler avbrott, hoppas jag iaf.

Det är så underbart att vara här på Öland så ni kan bara inte ana det. Solen skiner som jag skrev om innan, luften doftar på ett speciellt sätt och färgerna, färgerna snälla nå´n. Bredden på ön är inte så stor och det gör att vattnet speglar sig över ön på ett speciellt sätt. Det blir liksom ett magiskt, trolskt sken av det hela. Många konstnärer har lyckats att fånga detta speciella ljus. En del av dem har flyttat hit som bofasta för att kunna få inspiration till sitt målande.

Ska se om jag kan jaga ljuset med min något gamla digitalkamera och dela med mig av det till er läsare. Nästa vecka kommer bilderna upp.

Igår skrev jag om Borgholms Slottsruin. Här kommer lite historia om ruinen.

Borgholms Slottruin är ett slott med skiftande historia och olika ägare. På 1200 - 1300-talet var det Birger Jarl och hans söner Valdemar och Magnus Ladulås som höll till på slottet som vid den tiden var en borg. De byggde ut borgen till en riktigt försvarsborg med en kraftig ringmur och tre runda torn. Valdemar och hans fru Ingeborg var troligen de som bodde på borgen som bofasta. Ingeborg dog 1356 på borgen.

Under senare delen av medeltiden genomgick borgen olika öden. Ibland var borgen i svenska händer, ibland i danska händer och en period var det tyska Hansan som hade borgen i sitt våld. Valdemar Atterdag lyckades totalförstöra borgen som sedan delvis byggdes upp av tyskar.

Gustaf Vasa blev den som fick slut på förstörelsen och de eviga krigen. Gustaf Vasa´s son Johan III tog borgen till en ny storhetstid. Borgen blev ett renässansslott.

1612, under det s k Kalmarkriget, angrep dansken med kung Kristian IV`s befälhavare Gert Rantzau i spetsen för styrkorna slottet. Översten över Öland, Peter Michaelsson, blev instängd i borgen med en liten styrka utan chans att ta sig ut därifrån och han blev tvungen att kapitulera. Borgholm återgick till Sverige vid freden i Knäred 1613. Efter Kalmarkriget var borgen illa åtgången och låg delvis i ruiner.

I augusti 1651 drog dåvarande hertig Karl in på slottet, 29 år gammal. Karl blev under de tre åren han bodde på slottet en sann vän av Öland. Hans drömmar var att få bo på ön när han blev gammal. Men dessvärre blev det inte så. Han kallades till Stockholm när drottning Kristina abdikerade, övertog kronan och spenderade resten av sitt korta liv med att kriga.

Men han hade stora planer för Borgholms slott och ville bygga om det till ett barockpalats med arkitekten Nicodemus Tessins hjälp. Han rev det urgamla kärntornet, byggde på en våning på Johans murar och hörntornen fick huvar och kopparspiror. Han började även bygga en slottskyrka i östra tornet efter barockens ideal men när han dog var han långt ifrån färdig. Återigen stod slottet halvfärdigt.

Dödsstöten för slottets del kom under dansk/holländska kriget 1676-77. Västra längans tak brakade ihop när kanonerna på skeppen i Kalmarsund gav eld och några årtionde senare avslutades alla försök till att hålla stånd på förfallet.

I början av 1800-talet kom en ny arrendator till Borgholms kungsgård och han hade drömmar om industriverksamhet på slottet. I norra längan inrättade han ett färgeri och det var från färgeriet som en gnista for ut ur den otäta murstocken och antände taket.
Ja det var en liten del av slottets historia.

En historia som jag fick berättad för mig när jag var liten var följande; i slottets källare fanns det fängelsehålor. Mitt i en av hålorna fanns det en brunn där man slängde i fångarna när de dog. Brunnen mynnade ut i Östersjön (Kalmarsund). På slottet fanns det en kammarjungfru som blev kär i en av kungarna som fanns på slottet. Hon förstod att det aldrig kunde bli något av den kärleken och i sin bedrövelse dränkte hon sig i fängelsebrunnen. Men hennes unga själ ville inte dö utan hon flöt upp på en ö, den som idag bär namnet Blå Jungfrun. Den blå färgen sägs komma från hennes obesvarade kärlek till sin kung. Ja, om det är sant eller inte lär nog ingen veta men visst är det en både sorglig men samtidigt en liten gullig berättelse.

Det var allt för idag. Imorgon tänkte jag berätta lite om Ölands brokiga historia, en historia som är både lång och rik med tanke på hur litet Öland egentligen är.

Tjingeling
Ladygail