Den 27/6 läste jag om 3 katters "olyckliga" öde i Ölandsbladet.Om ingen förbarmade sig över dom eller deras rätta ägare hörde av sig skulle de bli tvungna att avlivas. Två av katterna hittades på Norra Öland och är troligen syskon. När polisen och Länsstyrlsen hade sagt sitt blev det ett reportage om dom i tidningen och en förhoppning om att någon eller några skulle kunna tänkas att ta hand om dom.
Vi diskturerade dessa katters öde och såg bilderna i tidningen. Den som från första början intresserade oss var en norsk skogskatt men när vi ringde hade han redan fått ett nytt hem. Dom andra två var kvar. Vi åkte till Täppans Hundpensionat i Glömminge där katterna fanns för att iaf se hur dom såg ut och hur dom verkade vara. Vi blir mötta av en stor ståtlig om än lite "raggig" katt. Han hade haft så stora tovor i sin päls så det enda som fanns att göra var att raka o klippa bort dom. Fläcken hette han och var så otroligt social och kelen. Han köpte mitt hjärta direkt. Fläcken hade en kompis och vi hade på vägen ut till Glömminge pratat om katterna och sagt att båda eller ingen. Fläckens kompis Lappen var skygg och tittade misstänksamt på oss men tillåt oss iaf att komma in i hägnet där dom var, utan protester men han höll sig undan. Vi visste genom täppans ägare att med mat och lockelse så gick det till slut att klappa honom lite försiktigt på ryggen.
Idag hämtade vi båda katterna. För även om Lappen just nu inte är så social utan mest spottar o fräser så tror vi att även han ska bli en hanterbar katt. Just nu har han ett eget bo under en av sängarna där han kan känna sig trygg men ändå se resten av familjen. Han har sovit avslappnat i stt nya bo och även ätit mat och druckit vatten. Vi har t o m sett att han har putsat sig lite. Det säga att det vara ett tecken på att katten har funnit en viss ro. Lappen har fått ett familjenamn "Murre", bara för att han låter med morr och fräs men han gör inga tecken till att vilja anfalla eller fly. Jag pratar med honom men rör honom inte utan han får själv komma till mig när han känner at han litar på mig.
Fläcken då, hur går det för honom? Jodå, han har funnit sig väl tillrätta med husvagnslivet och t o m fått en sele på sig, utan protester. Så fort han ser oss börjar han spinna och kråma sig. Fläcken är en ursocial och mysig katt, vilket vi hoppas att även "Murre" ska bli, om inte ursocial så iaf hanterbar. Men jag är en envis öländska med tålamod och en stor portion kärlek vilket jag hoppas att "Murre" så småningom ska känna i sitt lilla katthjärta.
Fläcken och Murre är inte ensamma djur i husvagnen, vi har två katter, Tova och Nora samt 2 hundar, Bilbo och Mimmi och vem vet, kanska kan dom få Murre att förstå att vi bara vill honom väl.
I skrivande stund håller min dotter och Murre på att "prata" med varandra men han gillar inte att man kommer för nära men med tanke på att vi hela tiden är runt honom så tror jag att han kommer att acceptera oss som sina familjemedlemmar utan spott och fräs.
Fläcken i egen hög person
Lappen eller Murre som vi kallar honom. Ser kanske grymt ut att ha honom bakom galler men han är lugn och fräser bara om man kommer för nära gallret. På så sätt kan han lära känna oss utan att bli stressad.
Tova en något mindre katt som också har sele. Detta för att hon går ut med jämna mellanrum och är då kopplad.
Nora en något mindre katt
Mimmi, en Jack Russell
Bilbo, en Newfoundland
Det var allt för denna gången.
Tjingeling
Ladygail
hej, fina dom är, och jag tror med att han komma vänja sig med. så småningom, tar nog en stund, men en dag så är han tillgiven också. ett stort lycka till kram biggan
SvaraRadera